23 okt. 2013

Hallå! Är ni kvar?

Nu var det riktigt längesen jag skrev och det är av olika anledning inget jag vill gå in närmare på här.
Slutet på den härliga sommaren kunde jag varit utan, men nu har vi tagit nya tag och vi är på banan igen.

Jag har följt er allihop på era bloggar men tyvärr varit urusel på att kommentera.
Att skriva här har inte känts så viktigt, men nu börjar jag sakna det litegrann.
Jag vill inte att det ska bli en press, för då blir det inte roligt. Sen har jag märkt att jag mer och mer "Instagramar" istället. Följ mig gärna där om ni vill. ( monica_stenman_65 )

Hösten inleddes med ett ovanligt fint väder, soligt och varmt länge. Fantastiskt!

Jag har hunnit med en del saker bl.a var vi på Ullevi 17 aug och såg
Roger Waters (Pink Floyd) konsert "The Wall". Så jäkla bra och alla låtar kommer man ihåg.
Temat är faktiskt lika aktuellt idag som då.

Jag har också hunnit med en tripp till den stora huvudstaden (som jag alltid har svårt att orientera mig i).
Det blev ett besök den 28 sept då vi såg "Rainman" på Rival.
Får man skoja om vad som helst? Ja, jag tror det, om man gör det på rätt sätt.
I det här fallet handlar det om Autism.
Pjäsen är både rolig och allvarlig. Man vrider och vänder och skojar om både elakheter och girighet.
Huvudrollerna spelas av Robert Gustafsson och Jonas Karlsson och dom gör alldeles lysande rolltolkningar båda två. Gå och se den om ni kan.

Vad har mer hänt?

Jag har slutat i min härliga Gospel kör. Och varför då kan man ju fråga sig?
Jo, för att det inte blivit riktigt som jag tänkt och hoppats på.
Innan jag började där sjöng jag i en annan kör som till slut blev urtråkig, medlemmarna blev äldre och äldre (pensionärer) samtidigt som dom yngre slutade, så vi blev alltså färre och färre.
I samma veva som jag slutade där, hörde jag så himla mycket gott om min Gospel kör.
Dom gjorde många roliga framträdanden med både kända och okända artister på både teater scener och i kyrkan. (I kyrkan eftersom det är en kyrkokör.)

Jag kom med i kören och under dom år jag varit med har vi inte gjort en ända rolig grej (icke kyrklig).
Jag är absolut inte religiös (har till och med gått ur Svenska kyrkan) och jag har inget emot att sjunga såna låtar men vi har inte sjungit någonting annat.
Våra julkonserter t.ex, tycker jag ska innehålla lite nytt men framförallt gammalt. Det som vi alla känner igen och förväntar oss på en julkonsert. Många går kanske till kyrkan endast en gång om året och då oftast på en julkonsert och dom förväntar sig också det traditionella, men vi har bara kört nytt som inte en människa känner igen, och det är väldigt tråkigt tycker jag.
Så när man inte tycker det är roligt att gå dit längre då ska man lägga av tycker jag.
Nu letar jag efter en kör som sjunger vanliga låtar, visor, och där man inte måste kunna läsa noter.
Men det är svårt eftersom dom flesta är kyrkliga.

Oj, det här inlägget blev långt, märks att jag inte bloggat på ett tag.

Kram på er!

3 kommentarer:

  1. Hej igen, vad kul att du är tillbaka. Hoppas att det är okej med dig, trots allt. Ibland tar livet sina vändningar som man inte kan påverka och då får man försöka anpassa sig efter det.
    Hoppas du hittar en kör som passar dina önskemål.
    Stor kram till dig!

    SvaraRadera
  2. Hej igen!
    Kul att höra ifrån Dig. Hoppas att allt går bra med Er alla?
    Hur går det med Agility-Atlas då? Här är bara två hundar kvar nu och det är ju både trist och betydligt lättare i tillvaron. Inte så kul att ta bort någon älskad flockmedlem, men tyvärr ett måste och det spelar ju ingen roll hur man gör, för iaf jag får dåligt samvete efteråt. Väntade jag för länge eller kunde jag ha gjort något mer? Rollie börjar ju också att bli gammal eller är ju gammal med sina 12 år och jag bävar för den dagen han försvinner ur vårt liv. Klicker reagerade inte så mycket efter Famos, men det märks nog mer när han blir ensam, skulle jag tro?
    Han kan man väl räkna som "medelålders" nu med sina snart sju år? "Barna" börjar ju också bli till åren med sina snart fyra. *Fniss*
    Det är bara ägarna som håller sig unga, eller hur? ;)
    Körsång är inte min starka sida. Varken att lyssna på eller medverka i, men Du har alldeles rätt i att "vi" som går i kyrkan knappt en gång om år vill höra det vi känner igen. Tråkigt att Du inte trivdes i körerna, men Du hittar snart någon ny.
    Ha det nu så gott och pussa vovven från oss! Kram

    SvaraRadera
  3. Kul att du är tillbaka, bra att du inte känner någon press. Det är ju så att livet går upp och ner och ibland behövs all kraft på andra ställen än på bloggen. Familjen är det absolut viktigaste, vi bloggare finns kvar. Önskar dig allt gott! Kram Ester

    SvaraRadera