Jag kunde först inte bestämma mig för om jag skulle skriva om vår resa eller inte.
Jag tänker framförallt på alla status uppdateringar på fejjan som många gör (inkl. mig själv),
att allt är så positivt och bra, och som i många fall bara späder på ens inre stress och välmående, att "alla andra" har det så bra hela tiden.
Vilket ju självklart inte stämmer, vi har alla våra problem.
Det
känns i alla fall svårt att skriva om resor och annat kul när man vet
att många knappt får det hela att gå runt och speciellt i juletider.
Tänk alla barn som inte får någon julklapp, kanske får gå och lägga sig utan att vara mätta.
Kanske har en mamma eller pappa (eller både och) som tittat alldeles för djupt i flaskan.
Men
tyvärr är inte världen rättvis och jag hoppas och tror inte att det gör
varken till eller från om jag skriver om hur vi har det. Jag/vi är
lyckligt lottade och jag är oerhört tacksam för det.
Vår familjs slut på sommaren och hela hösten-vintern har varit ganska jobbig och påfrestande.
Yngsta flyttade till Norge för att jobba på Gardemoens Flygplats och var bara hemma sporadiskt.
Äldsta har haft/har sina problem och mannen har också jobbat i Norge.
Själv
hade jag min svärmor boende hos mig i en månad, vilket i och för sig
var trevligt men det blir också påfrestande i längden. Så familjen har
var ganska splittrad, varför jag tyckte att vi skulle försöka hålla
samman alla genom en resa tillsammans.
Lördagen den 21:a var det så dags att bege sig till Gran Canaria.
Men först blev det ett snabbt grattis till min goa stora kille som fyllde år.
Herregud för 24 år sen kom du som skjuten ur en kanon till oss.
Och jag är så tacksam att jag fick bli din mamma, du min skatt.
Vår resa gick till Playa Inglés.
Vi bytte snabbt om och gick på upptäcksfärd. Vi såg snabbt att hotellet (Caserio) hade en takterrass med bubbel-pool som var helt i min smak. Här tillbringades större delen av dagarna.
Men att bara vara på hotellet kan bli lite tråkigt i längden.
Så det ända vi gjorde under veckan förutom solandet på hotellet
var en båt utflykt en dag.
Och vi fick se tro det eller ej ... delfiner, det var så häftigt.
För tre år sen när jag och yngsta var i Egypten var vi också ute på en båt tur men då fick vi aldrig se några delfiner, så den här gången var lyckan total.
Mannen och yngsta var tappra och vågade bada (i vattnet som vi alla tyckte var för kallt),
yngsta åkte till och med bananbåt.
Själv satt jag och äldsta kvar på båten med filtar om oss och njöt av att titta på .
För tjugofem år sedan hade kanske jag också badat men numera är jag alldeles för kräsen med temperaturen, jag vill ha minst 22-23 grader tack!
Julafton kom och gick nästan obemärkt förbi och faktum är att jag inte saknade någonting.
Varken julgran klappar eller jul maten. Jag hade ju det bästa med mig:)
Men en vecka går fort och lördagen den 28:e var det dags för hemfärd.
Avslutar detta inlägget med att önska er alla en god fortsättning på 2014.